Pengar

Jag är ju sån som vill ha saker, precis hela tiden. På sitt sätt roligt, på sitt sätt väldigt jobbigt. Förut gjorde det inget, men nu minsann. Nu gör det en massa.
Jag vill ha bland annat:
En sadel, en sele, två olika träns, ett par stigbyglar, ett bett, ett ledrep, och en hel massa matchande benskydd och schabrak.
Det hela blir ganska dyrt. Och jag blir ju sådär superrik på mina 200 kronor. Tänka sig att jag är riktigt glad över den saken...
Det enda som egentligen verkligen känns, för alla som nu bryr sig om mina problem, är ett stycke blomträns, ett stycke akademiska stigbyglar, och ett stycke ledrep. Det enda som jag egentligen önskar att få råd att köpa. Det blir härliga 1350 kronor. 200 - 1350, och jag vet inte ens om jag faktiskt äger de där 200.
.
Därför undrar jag nu, och funderar med mig själv:
Är det värt det? Egentligen, det enda som betyder något, är hästen och en själv. Jag och hästarna. Och ärligt talat, så tror jag inte riktigt att det är värt det... Egentligen?
.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: