I morse stod jag och studerade snöflingor på en utav bilarnas fönster. De var sådär små och fina, gnistrande och ingen var precis likadan. Många liknade andra, men ingen var precis som den andra. Så där fint, som såna som inte brukar ha mycket/ingen snö alls väntar sig att det ska vara. Fint. Vackert och gnistrande. Började gå in, och studerade den packade snön på marken och backarna på sidan av huset. Där är det minsann inga fina flingor i kristallformationer. Utan bara en tjock stor massa, vit och kall. Jobbig. Inte det minsta vacker... och gnistrande...