Allra mest minns jag de gånger Tessa brukade var iväg och hoppträna, och jag som var liten hängde ju med på allt. Så när Tessa och mamma och vilka som nu än var där, byggde bort hindrena så var det alltid jag som travade och skrittade av Gino. Det var alltid lika roligt...

Var alltid med på alla tävlingar också. Har väl varit runt hela Norrbottens alla stall på hopptävlingar. Jag tycker att jag haft en ganska cool och rolig tid som riktigt liten ändå.

Men så var det då, och sen såhär nu, då är det jag som far omkring med Gino, rider, hopptränar, allt det där. Ett stycke många är senare så är den katapulten till ponny fortfarande kvar, känner igen oss alla på röst, steg, handlag. Det är ganska häftigt tycker jag.

Som det där med olika personer, en dag satte jag pappa att hålla Gino när jag behövde hämta mina ridskor. Pappa stod där han stod, lika så gjorde Gino, som inte hade rört sig ur fläcken. Han vågade knappt andas. Så kom jag tillbaka, tog tyglarna och man märkte riktigt hur Gino pustade ut. Var så komiskt :D

Och så den klassiska Ginostilen:

Rider över en och samma bom i ett varv, i alla gångarter och det går finfint utan problem.

*Byter varv

Gino: Vad är det här för något! Vad i HELVETE är det som ligger på marken!! FNORK! Tror du verkligen att jag tänker gå över den där!! Det DÄR?!?!?!

-

-

DÅ (Samma bid som vanligt ;))

-

-

Och NU.

Om man tänker på all tid som gått...

Mitt krigarhjärta <3