Ingenvart
Jag och Gino kommer ingenstans just nu. Dels för att det inte har gått o rida ordentligt den senaste månaden, med 1. Tappsko, 2. -30°, 3. Vaccination och stormväder. Och så vet jag inte vad vi ska göra. Finns så mycket, men vi kommer ingenvart. Jag vill hoppa, helst nu, för att känna om det är något vi kan satsa på i år eller inte. För vet faktiskt inte om det är det vi vill göra. Eller jag egentligen. Allt går om man vill, men det är inte så mycket som går om man inte vet om man vill. Därför kraschar det, och förstör bara en massa, därför är det lika med att låta bli. Om vi ska hoppa eller inte alltså.
-
-
Det som är så himla tungt också, är att i 2 hela år har vi försökt komma vidare från det vanliga, vidare till något mer. Och vi har ju fått ihop lite, men det för oss ingenstans. Vi är fortfarande kvar i samma mönster, mönster som jag önskar att vi kommit ur.
Vi är fast. Fast i allting, och hur ska vi få en sommar värd att minnas och le över, om vi är fast? Befinna sig i det här all den här tiden? Det går inte.
Fast jag såg det idag. En del av det som kommer ta oss vidare. Jag måste bara komma ihåg det i fortsättningen också.
-