70 cm gick bra ändå. Femmans växel och fullt ös, och det var riktigt roligt! Var roligt att flyga överallting. Dock fick vi ett stopp på sista hindret i omhoppningen, det var synd men det gör inte så mycket.

80 cm, därefter, gick väl egentligen betydligt mycker mer dåligt. Stopp på 3an, stopp på 4an och så slutade jag rida och gasade bara på så kom för långt åt kanten, så jag landade framför hinderstödet och Gino drog iväg längs fyrkantspåret. Så kan de gå. Den där känslan som finns, den där var man är så otroligt less och har lust att göra korv av hästen, den ligger bakom allt på lur. Men jag tänker inte släppa fram den känslan. Jag vill inte. Så vi blundar och går vidare...

-