Ett mysterium utan svar

Det är Lappen det. Han går, och han stannar inte. Han bara bänglar fram, och jag har ingen aning om vad jag ska göra för att jag ska få honom att lyssna.
Om jag har ex. godis med mig, gör han så gott som allt utan att tveka. Allt för att få godis. Men har jag inte det... Så fort han upptäcker att jag inte har det, hoppar han av. Intresset försvinner direkt.
Det här, är vi nu.
.
Det är Lappen och godiset, och jag står bara i mitten och langar över det till honom. Men jag vill inte ha det så. Det jag önskar...
.
Jag vill inte ha något band mellan honom och godiset, utan ett band mellan honom och mig. Jag vill inte att han gör det för godiset, jag vill att han gör det för mig.
Jag vet att jag måste börja tänka som honom, motivera honom och göra så att han tycker att det har någon mening. Men det går inte, för jag har ingen aning om vad han tänker. Inte den blekaste aning.
Vi ska komma fram någon gång.
Frågan är bara hur.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: