Det jag tänkte säga var, att jag under senaste tiden skrivit olika saker, som skulle kunna bli hur långa som helst med en massa olika saker, men min hjärna klarar inte av att arbeta sig upp nog mycket för att jag ska få ut det jag tänker på hit till datan. Det går inte.

Som om kursen idag, om det som handlade om hur länge hästar funnits och hur kort tid människor funnits. Sånt. Och ja, det går helt enkelt inte!!

Min hjärna har allvarliga störningar, troligen sådana som ingen varit med om förut, och det finns inget att göra åt saken. Jag har en massa bra och dåliga saker att säga, som har en massa att berätta, men det är inte ofta allt kommer ut. Har aldrig hänt att jag lyckats berätta allting, det kommer alltid bara i korta, enkla meningar. Inte mer än högst tio rader. Och som vanligt, fattar ungefär så många som... ingen.

Men jag har vant mig.

:)

Jag är van.

Jag är van, eftersom jag väljer att vara ärlig mot just mig själv.

För som jag tänker, inte säger, så kommer jag leva med mig själv resten av livet, så jag kan lika gärna vara ärlig. En enkel och väldigt bra tjänst, bara för mig.