Gnällspikar och härliga hästar

Jag har funderat på en sak. *Djupa tankar minen.
Nej, men helt seriöst. Jag märkte det mer när jag var mindre, och läste Min Häst varje dag, om och om igen. Där folk skrev insändare om hästägare som gnäller.
'' Jag har ingen egen häst, utan är bara ridskoleryttare. Men jag hör alltid alla hästägare i stallet gnälla om hur jobbigt det är att ha häst. Åh, så jobbigt att rida varje dag, mocka varje dag, fixa maten varje dag, vara i stallet varje dag. Men hur kan det vara jobbigt!! De har ju egen häst! Tänk på oss alla andra som bara rider en gång i veckan och hur vi drömmer om det ni har!!! Och ofta inte bara har en av, utan ni har säkert två, tre egna hästar!! Så sluta gnälla över att ni har egen häst och måste vara i stallet varje dag!!''
Känner ni igen det?? Det syns överallt.
På sitt sätt är det såna skriver sant. Vi hästägare, jag själv också, gnäller över hur jobbigt det kan vara att ha en egen häst. Att vi inte orkar fara till stallet lördag kväll för att hästen bara behöver mat. Hur jobbigt det är att mocka all skit när de stökat omkring. Men det såna som inte har häst, inte förstår, (vissa i alla fall), är att det faktiskt kan vara jobbigt. Och inte sådär LITE heller. Utan det kan vara ett rent helvete. Och bara för att vi har det, betyder det inte att vi ibland önskar att vi inte har det. Att vi ibland vill slippa. För det är så.
Vi har häst, vi älskar det, vi gör det hela med nöje och är faktiskt otroligt lyckliga över det vi har. Men det gör oss inte tvingade till att alltid älska det. Att alltid vilja ha det. Att alltid vara sådär jättelyckliga, som man är i drömmarna om en egen häst.
Det är hårdare än man kan tro. Jag älskar mina hästar, de är hela mitt liv, men jag orkar inte alltid. Ibland skulle jag ge mycket för att bara få ligga hemma en tung dag efter skolan, eller ligga och lata mig med en godispåse en hel lördag. Men jag kan inte. För hästarna väntar. Hästarna behöver mig. När man har häst tar man på sig en skyldighet att ta hand om hästen, hur dåligt man än känner att allt går. Men jag skulle aldrig svika hästarna. De behöver mig, och jag, jag behöver dom.
.
<3

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: