Istid

Allt är helt onödigt. Samtidigt som inget är det. Och allt är helt depp. Fast än det är superbra feelingen på precis allt.
-
Det är 33 dagar kvar till julen. Det är 11 dagar tills man kan börja titta på julkalendern på YT varje dag, älskade Mysteriet på Greveholm! Nästa helg är det Stockholm och Globen! På tisdag är det Tyskaprov... Men också Lucaträningar i skolan, så värsta feelingen! Men jag missar en massa oviktiga saker hemma i stallet som känns superviktiga. Jag har inte suttit på Lappen på säkert två veckor snart, men han har ändå gått väldigt ofta. Och allt är bara allmänt depp med Gino. Det är hårt och isigt och väldigt dåligt att rida. Även om det är just vid det här tiden som han kommer få ha lite vila, då han har jobbat hela sommaren. Så då kan jag ju vara smart och jobba från marken en massa, men mitt tålamod har flyttat till Kina. Jag längtar så, men jag vet inte vad jag kommer göra om vi försöker träna, och jag får höra den där fnysningen över något så hemskt farligt från Gino... Det är den egenskapen som håller på att ta ihjäl mig just nu. Även om det är mig själv jag måste jobba med för att det ska funka.
-
Det är huggningarna i bettet, tjurheten, fnysningarna över allt farligt, all skit. Men sen så är det känslan, lyckan över att klara något, följsamheten, blicken.
Den där blicken som stirrar från dig på den här bilden, och allt som följer med den.
-

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: