Vi red först på volt i trav som vi minskade och ökade. Därefter samma sak i galopp. Där fick jag verkligen reda på vilken utav Ginos galopper som var bättre och sämre; i höger kravlade vi oss framåt, halvt studsande med en massa små avbrott och ingen ork att fortsätta galoppera igen, i vänster flöt vi framåt fint, blev det avbrott var det bara att fortsätta lika fort igen.

Därefter gjorde vi en övning där vi flyttade skänkelvikning in mot mitten, gjorde en framdelsvändning, skänkelvikning tillbaka till spåret och galoppfattning. Sen därefter ner till skritt direkt från galoppen. Tänkt att vi till och med lyckades med det på ett bra sätt. Det brukar vara supersvårt. Den här övningen blev lite lajbans verkade ponnyn tycka, men det gör inget. Glädje skadar aldrig.

Allt som allt, så red jag så som jag gör när jag far omkring själv här ute på vägarna. Använde bara mina ben och min sits. Jag är faktiskt riktigt glad. Superduperglad. För vi har hittat den där grejen nu. Efter all den här tiden, har vi hittat den.

Det är en känsla att leva på länge.

-