Idag hade jag och Gino wow-känsla när vi red. Superoligt! Hade vår kära dressyrsadel och KW-bettet, och red på hängande tygel, kort sagt. Promenerade halva vagen mot stranden innan jag satt upp, och red runt i skritt rätt länge. Travade också lite grann, och han var superduktig som höll en jämn takt hela tiden. Det brukar ju vara lite av ett problem för det mesta. Även all tänkbar böjning och ställning i alla håll gick bra! Wow-känslan kom i galoppen. Kanske en såndär 20 meter lång sträcka, där han gick i plan galopp, och mitt i allt så samlade vi ihop oss, och under tre språng fick vi in den känslan. Allt var bara kraft. Härligt. Vi fortsätter på det spåret.