Siktar mot sportlov här... 

Hade tänkte mig en fin och enkel runda med Louis idag, bara rida igenom det mesta lite lätt. I början av varje pass är jag alltid något oroad att det hela kommer bli lite lätt katastrofalt. Sådär innan man hinner rida lite och känna efter hur dagsläget är. Idag började det faktiskt riktigt bra, jag försökte hålla ihop mig själv och rida ordentligt och inte småtrycka på olika ställen i tid och otid. Sen gick det inte bra längre, när Stora Grå slutade lyssna. Och det var just innan den korta "högsta punkten" av ridpasset innan man kan trava och skritta av. Just innan jag fått ihop det pass jag ville ha. Nå, det var bara att rida på med ångloket och försöka rida så ordentligt som möjligt och få honom att lyssna igen. Det gör egentligen inte så mycket, vi är helt enkelt inte där ännu, varken inom styrka eller att lyssna, för att kunna sitta upp och rida ett kort, enkelt pass där vi får med allt vi behöver. Men man blir bara så frustrerad! "Så frustrerad att jag får lust att kasta en miniräknare på en krukväxt!" Men det är bara att fortsätta rida, för en dag kommer vi vara där. 

Nu ska jag baka en morotskaka och sedan äta upp den,  och klinka på pianot, var jag antagligen kommer bli ännu mer frustrerad över att det inte funkar!